Vad är väl en dans med Eddie Macken…

Så är det dags för GHS… Låter som en bokstavsdiagnos eller ett berusningsmedel tycker jag, men står ju som alla vet för Gothenburg Horse Show. En gång i världen var det lite mindre pretentiöst och var Scandinavium-tävlingarna för alla hästälskande hoppryttare. För då var det hoppning, basta!

Det jag kommer ihåg, bortsett från vad Hugo Simon och de andra världsstjärnorna visade upp inne i arenan var ”månglarnas tempel”, dvs alla ridsporthandlarna som trängdes i gångarna utanför. Det ver TRÅNGT och RÖKIGT, knappt möjligt att förflytta sig i pauserna.

Så Euromässan var ett lyft när den sparkade igång. Ryttarfesten som på den tiden gick av stapeln på lördagskvällen efter tävlingarna (för en del verkade ryttarfesten pågå dygnet runt på den tiden) var också en trång och rökig tillställning, men det var helt ok. Det var en ganska intim tillställning, startfältet var inte så stort då,vi var många lokala representanter ibland världsryttarna.

Hur jag hamnade där? Jo, jag var hästskötare hos en hoppryttare i Åke Hultbergs team. Då fick jag vara med när de stora elefanterna dansade! Och dansade det gjorde jag, så jag har stuffat runt med Eddie Macken, min stora idol på den tiden.

Vi kan säga att Göteborgs stora hästevent var annorlunda förr, dressyrinslaget var inte påtänkt och det är roligt att tänka på hur det ändrat sig över tid nu när jag ska äntra den stora arenan för femtioelfte gången. Nu tittar jag bara på dressyren, hoppningen kan jag se på TV. Det som faktiskt är roligast är att alla människor i vårt avlånga land är på plats samtidigt. Mingel, mingel…

Om någon undrar så dansade Eddie precis lika bra som jag tyckte att han red. En riktigt stilig irländare med glimten i öget…

Eddie Macken – Boomerang Aachen 1978