När någon går…

”Passage? Enkelt, det är bara att koppla på vattnet och trava igenom en vattenspridare Kajsa…”

                                                                                          Lasse Parmler

 

Killarna ser inte så muntra ut men R-G och PiaLotta har precis vunnit största klassen på Scandinavium

Vid 12-tiden hade jag en tyst minut för mig själv och för ridsportsprofilen och tränarkollegan Lasse P som idag vigdes åt den sista vilan. Det är lätt att ta fram roliga minnen, möten i ridhuset och möten på fest. En stunds eftertanke, allt var inte bättre förr men det var en annan tid. Kunnande, humor och rappa kommentarer, det kommer jag att minnas.

Det är lätt att bli nostalgisk och det är väl inget fel i det. Vi präglas av de människor vi har omkring oss. Senast häromdagen citerade jag en av min första ridlärare, Bengt. ”Vänd själv och ta hästen med…” jag hör honom inne i huvudet. Jag lärde mig byta riktning på hästen utan att dra i tyglarna och det är jag honom evigt tacksam för.

Igår hade jag besök av en Hippson-kollega, bloggande Sara (Saras vardag) kom för att få lite hjälp med sin unghäst. Saras mamma var en av de första dressyrryttarna jag träffade när jag flyttade hit till norra Halland för himla många år sen. Världen är liten och nostalgin hänger kvar.

Senare på gårdagen hade jag träning med en ryttare, Anette som jag träffade nästan samtidigt med Saras mamma. Då på 80-talet hade en Anette en D-ponny, en arab som var tämligen svårriden och krånglig att få på tygeln.

Nu, efter ett halvt liv, några barn och annat smått och gott har hon en ny, riktigt fin häst e. Connaisseur. Idag rider hon bara för att det är roligt.

”Äntligen hittat MIN vackra häst! Jag kan rida ut, jag har en annan ryttare som tränar och tävlar lite hoppning och jag själv kan träna dressyr och tävla om jag skulle få lust.”

Ridning är fantastisk, hästar är underbara och tack Lasse P och alla andra kunniga och hängivna människor jag får och haft förmånen att få möta.

 

 

Annonser

Utbildning för alla.

Bild: Norman Thelwell

Idag kan en ryttare lära sig rida på gymnasiet. Eller fortsätta sin utbildning som ryttare mot nationell elitnivå samtidigt med det ordinarie gymnasieprogrammet på NIU, Nationell Idrottsutbildning.

Det är en väldigt bra idé tycker jag, att få det mesta av allt.

Det här läser jag på Ridsportförbundets hemsida

http://www.ridsport.se/Utbildning/Gymnasium/GY11-NationellIdrottsutbildning/

”Målet med idrottsutbildningen är att eleven på sikt ska kunna nå nationell elit. För att bli antagen ska eleven har prestationsnivå motsvarande på LB/LA- nivå eller 1.10/1.20 i dressyr respektive hoppning, eller fälttävlan 1,00.

Svenska Ridsportförbundet ansvarar för den lokala uppföljningen och kvalitetssäkringen i samverkan med skolan.”

Tryggt att ha en bra huvudman.

Jag träffade en ryttare i veckan som går det programmet, NIU, vid ett gymnasium någonstans i Sverige.

Eftersom ekipaget var mitt i tävlingssäsongen och hade kvalat och snart skull starta på en ny svårighetsnivå pratade vi om skillnaden på L:A och Msv, att skolorna rids i samlad trav. Den kunskapen hade ryttaren i teorin, men vad det innebar exakt i ridningen visade sig vara en nyhet.

Då började jag prata om utbildningsskalan och det visade sig att den hade ryttaren aldrig hört talas om…

Jag är medveten om att det här glappet finns i utbildningar både här och där, men om Ridsportförbundet står som kvalitetsansvarig för en utbildning av tänkta elitryttare vore det nog bra om ridutbildningen var lite grundligare.

En tolkningsfråga.

Ur Ridhandboken 2

Jag har ett uppdrag som mentor eller bollplank åt en ridlärarstudent. Det är något jag är glad åt och stolt över. Jag får en möjlighet att följa utvecklingen i utbildningen och ge tillbaka till sporten genom att dela med mig av min erfarenhet. Min student tycker det är skönt att kunna reflektera, fundera i lugn och ro och resonera. Vi har väldigt givande samtal om saker som händer i en ridlärares vardag och om vad som sker i utbildningen.

Igår pratade vi om att instruera och språket instruktörerna använder. Använder instruktörer och tränare olika språk? Använder vi alla korrekta uttryck eller finns det trender som gör att modeord används, fast att egentligen inte alla vet den riktiga betydelsen?

Vi pratar om hur man använder utbildningsskalan, hur viktigt det är att kunna grunderna i ridningen för att förmedla god ridning samt vikten av att instruera tydligt.

När jag funderade över detta idag, under mina träningspass i ridhuset kom jag att tänka på något jag hörde i ett annat sammanhang för ett tag sen.

”Sätt mer tryck i den (hästen), mera framåt, mera framåt!”

Detta är som sagt inte mitt uttryck, inte min instruktion, för jag vet inte riktigt vad jag skulle kunna skapa för tryck genom att rida fortare.

Att sätta tryck i en häst betyder förmodligen att jag ökar schvungen. Fast det blir en annan tolkning när hopphästen har en egenskap som beskrivs som: ”Den har ett bra tryck i bakkärran…” eller ”Den har tryck i bakbenen…”  Säger man att en häst hoppar med mer schvung? Nja, det har jag nog aldrig hört.

Så frågan är om det är ett bra uttryck att använda? Luddiga begrepp lämnar stort utrymme för olika tolkningar och då uppstår det lätt misstag.

Om jag skulle välja skulle jag säga ett detta är en bild av ”bra tryck” Eftersom detta är världens bästa dressyrhäst piafferar den enligt reglerna och rör sig i princip på stället under 12-15 tramp/steg. Full framåtbjudning men ingen hög fart, ett riktigt bra tryck i den bakkärran!!