Vem vill inte ha en kram?

Det rinner under en dag förbi mycket nyheter, information och andra texter på sociala medier.

Min ögon fastnar på en blogg där jag läser att man INTE ska klappa en rädd häst. Bara så där, nonchalera den, agera ”flockledare” och rid vidare var budskapet, så lär den sig att inget är farligt. Så tänkte den som skrev det inlägget.

Jag läste en annan artikel för ett tag sen där en forskare jag glömt namnet på ansåg att det smått klassiska resonemanget att vi ska vara som en flockledare för hästen, ta befälet över den, inte alls stämde med hur hästen ser oss. Så tänkte forskaren och hade också en forskarförklaring på varför. Det var något med att hästar inte förstod det där med att respektera oss.

Beröm eller bestraffning, det är de enkla medel vi har att kommunicera djuren, logiskt resonemang är lönlöst, så tänker jag.

Enkla övningar och upprepning i en positiv anda. Bygga upp förtroende och skapa en trygg inlärningsmiljö, i alla situationer. Hästen måste lita på att jag, som handhavare aldrig försätter den i fara eller försöker få den att göra något den inte är förmögen att utföra. Säger jag att hästen ska gå hit, dit eller förbi ja då ska den veta att det är ok.

En häst som ”tittar” är inte alltid rädd, den kan också vara oförstående eller nyfiken. Men är den rädd på riktigt, ja då tycker jag att den ska lugnas. En vänlig strykning över halsen kan aldrig vara fel.

Jag brukar säga att det finns en likhet mellan hästar, hundar och små barn. De behöver 20130316_093610alla trygghet, god och tydlig ledning och individuellt utformad utbildning.

Och vem vill inte lugna och trösta ett barn som blivit rädd? Jag tänker precis likadant om hästar och även hundar. Jag har barn, har haft flera hundar och väldigt många hästar. I min värld har det funkat utomordentligt att lugna och vid behov trösta när fara, verklig eller inbillad, närmar sig oavsett vem det gäller.

 

Det finns oändligt mycket klokskap nedtecknat om hästar. Den förste som skrev en bok  20170103_210033om hantering av hästar och ridning var greken Xenophon. För sådär 2300 år sen plitade han ner i sin bok hur han ansåg att en ängslig häst skulle hanteras.

”Consequently, when your horse shies, at an object and is unwilling to go up to it, he should be shown that there is nothing fearful in it, least of all to a courageous horse like him. Talk to him encouragingly… but if this fails, touch the object yourself that seems so dreadful to him,and lead him up to it with gentleness”

Klok kille den där greken.

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s