Julefrid och önskelista

”Granen står så grön och grann i stugan, granen står så grön och grann i stugan, tralala tralalalala…..”fb_img_1450901602119

Det gör den, välklädd och vacker med någon liten klapp under.

Jag har i nästan varje jul i mitt liv önskat mig en häst av tomten. Varje julafton har jag insett att det inte fanns någon i säcken det året heller.

Inte särskilt synd om mig för jag har haft hästar att rida på så det räckt och blivit över. Men jag kan fortfarande önska mig en häst så här i julenatten. Den där drömhästen som har allt det där som jag vill att just min häst ska ha.

Jag vet hur jag vill att den ska trava, för det har någon av mina andra gjort då och då. Jag vet hur jag vill att den ska galoppera, för det gjorde någon annan av de gamla. Jag vet hur jag vill hur passagen ska kännas och hur lätt det ska gå att växla till piaff. Hur lätt det ska kännas att placera piruetterna på linjen och hur ökningarna nästan ska trycka luften ur lungorna.

Jag vet också att en begåvad unghäst kostade många miljoner på en auktion i Tyskland nyss…

Så tomten lär nog inte kunna hjälpa mig att  få den där optimala kusen. Synd…

Jag fortsätter att njuta av de som finns att tillgå här i verkliga livet men jag kommer aldrig sluta drömma om den där hästen, den med stort H. Den som kan dansa fram med koll på allt som en dressyrhäst bör kunna.

Kanske är det någon av de fina unghästarna jag jobbar med just nu, det finns några med potential. Och hur svårt kan det vara då?

Ja hur svårt är det vi håller på med. En pappa frågade just det häromkvällen, på hans dotters sista träningspass innan julledigheten.

”Fattar verkligen hästarna vad ni vill att de ska göra? Den där Valegro verkar ju ha fattat men det är ju inte så ofta man ser en häst gå som den gör?”

Jag tycker det är en helt underbar reflektion från en person som ser vår sport från läktarplats. Han har följt sin dotters resa genom ridskola och vidare med egen stor häst och tyckte väl att det verkade vara en oändlig bit kvar till Valegronivå, trots alla år av träning och träning.

Dottern har visserligen ridit hoppning innan men nu lockar dressyren och det var så vi träffades. Så nu blir det min delikata uppgift att förklara så båda häst och ryttare fattar.

Jag låter julefriden råda och vilar min förkylda, lätt slitna tränarröst några dagar. fb_img_1481437693261

Sen ska jag se om detta tips kanske kan få någon polett att ramla ner…

God Jul och fundera lite på hur svårt det egentligen kan va`?

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s