Ju fler kockar desto rörigare soppa

Mitt inlägg om Carl Hesters clinic på Strömsholm skapade en mindre tsunami i min inkorg…

I princip var allt positivt så det var rolig läsning! Men det fanns några läsare som stött på lite andra sätt att se på ridningens grunder.

Jag brukar undvika att säga att detta är rätt och detta är fel, så länge det rör sig om god ridning, men ibland undrar jag var dessa olika sätt att tolka den klassiska ridläran kommer ifrån.

Jag har elever utspridda över olika delar av vårt avlånga land och jag fick ett mejl från en som hade haft besök från ett utlänskt förbund för att registrera ett föl. Hon har tidigare köpt en lite äldre ridhäst i samma land och den har hon nu ganska stora problem med att rida, dvs rida utanför ridhuset.

Hon berättade detta för förbundsrepresentanterna och genast var det en av männen som hade svar på tal.

Jag citerar ur det hon skrev till mig.

”När det utländska förbundet var här sa en av dem att detta är vanligt på xxxx-avkommor. De(avkommorna) fortsatte han, är arbetsmaskiner men fungerar inte utanför ridbanan. Men han sa: Sätt på gramantygeln, håll den kort och lätt/inget i den vanliga tygeln. Då går det bra att rida ute”

Visst var det en enkel och lättsam lösning? Fast den funkar bara om gramanen är på så hon var lite undrande hur hon skulle göra sen? Svårt att tävla utomhus med gramantygel. Usel problemlösning tycker jag.

Sen kom det ett annat mejl från en undrande ryttare ute i landet som fått en domarkommentar vilken inte riktigt överensstämde med det Hester hade pratat om.

Jag citerar igen:

”Läste såklart din blogg och vad C sagt om händerna bl a i övergångarna… när jag var o red programridning för xxxxxx sa domaren precis tvärtom – sänk händerna o bredda i övergångarna, så gör alla stora ryttare. Min ridlärare hemma sa såklart att så var det inte alls – men tänk vad svårt det kan vara för ”vanliga dödliga” att veta vad som är rätt o fel när så trots allt namnkunniga som denna domaren säger som de gör.”

Det tog en stund innan jag knåpat ihop ett svar på den reflektionen.

Rätt eller fel är svårt att veta för den oerfarne, det gäller att försöka välja sina källor/tränare med omsorg och sunt förnuft.

Något, eller någon, som däremot är helt rätt är 5-åriga Delores aka Dolly. En otroligt begåvad häst och en av mina favoriter på jobbet.

Det rör sig i mesta laget, i alla gångarter så vad vi gör med henne är att försöka hitta reglaget för att kontrollera kraften. Ett angenämn jobb!

Vi testar lite nya grejer nu och jag tänkte dela med mig en liten snutt av det som ger mig rysningar av välbehag. Vilken häst… Ha överseende med filmkvalitén

 

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s