Masterclass

Sådär, nu har jag låtit den gångna helgens clinic sjunka in. Lite eftertanke är alltid bra…

Carl Hester är en av världen bästa dressyrryttare och tränare.

Han är tämligen lågmäld men en riktig entertainer och han har en stor portion torr engelsk humor. Han är inte de stora gesternas man och vid lördagens slut hade han trampat till en fin liten 6 meters volt mitt i banan.

ch-barcelona

Han har förmågan att få en stor publik att lyssna timmevis och han kan också få för honom okända ryttare att rida riktigt bra.

Jag läste något referat där det stod att han fick hästarna att dansa i Strömsholms ridhus och det kan jag nog hålla med om. Konstig vore det väl annars, han hade ett gäng riktigt bra ryttare att jobba med.

Det har som alltid när det händer något spännande i ridsporten stått spaltmeter om clinicen på webben. Så gjorde Carl och så red ryttarna. Halvhalter, halvhalter, gör si, gör så och KLAPPA hästen.

Men det mest intressanta tycker jag är inte VAD eller ATT han gör det, utan HUR han gör det.

Det är det enkla som är det geniala, för han pratar om det alla dressyrryttare vet men vilket  vi uppenbarligen har svårt att komma ihåg. Det är inte precis raketforksning han talar om för det är stort sett som taget rakt ur utbildningsskalan.

Här är lite av det Carl Hester tog upp.

– Vi ska sträva efter att rida på lösgjorda, avspända hästar som går på tygeln med stadig men lätt, elastisk kontakt.

Han påpekade särskilt att används kandaret så var varsam med stångtygeln. Stången ska inte ligga vågrätt! Är det en nyhet att hästen ska vara självbärig och att ryttaren inte ska hänga tillbakalutad i tyglarna?

Ett av dagens humoristiska liknelser var att vi åker inte vattenskidor, vi rider…

– Sprattlande framben gör sig icke besvär, det är bakbenens placering och bärkraft som ger dig kraften i arbetet. Frambenen ska alltså inte sprätta iväg framåt när skänkeln läggs på för då är det en bugg i systemet.

– Hästarna jobbar bättre om de kan klara övergångarna mjukt och rytmiskt i balans istället för snabbt, obalanserat och ryckigt med framvikt som resultat. Alltså vinner du inget på att ha en häst som är lydigare(kadaverdiciplin, göra mekaniskt) än smidig och balanserad. ”Stop and go” bara för sakens skull är förkastligt.

– Ha en buren hand, lyft hellre handen lite uppåt än tryck ner i halvhalterna. Överhuvudtaget var det mycket prat om korrekt handställning. Händerna stilla tillsammans, tummen överst och sluten hand.

Är det nyheter?

– Använd övergångarna mellan gångarter och tempoväxlingar som gymnastik och som kontroll av att du har hästen i balans. ALLA övergångar är viktiga och det fick de ryttare som råkade slarva vid något tillfälle erfara. Det blev direkt gör om gör bättre!

Övergångar är ett av modeorden inom ridsporten så det är inte heller något nytt. Frågar du 10 ryttare vad de tränar på så kommer 9½ att svara:” Övergångar, jag tränar jättemycket övergångar…”

Vi, sådär en 1.400 personer på läktaren, fascineras alltså storligen av det vi förmodas och kanske redan tycker oss veta. För det var grundläggande ridlära vi fick oss serverat fast levererat av en sann mästare.

Jag har hört det här  berättas på svenska, tyska, engelska, finlandssvenska, på engelska med tysk brytning samt nu på engelska igen. Ja, jag har haft ”turen” att hitta vad jag tycker är rätt förebilder och tränare.

Det finns inget nytt under solen. Sitt rakt upp och ner, vifta inte med armar och ben. Låt hästen bära sig själv, takt och rytm, samt se till så den är mentalt avspänd och rid god klassisk ridning.

Detta är i min värld den enkla sammanfattningen av mästartränaren Carl Hesters budskap …

I vimlet under den trevliga dagen på Strömsholm kunde man höra mycket om öronen hölls öppna. Någon uttryckte tvivel om den till synes ödmjuke engelsmannen alltid var så hästvänlig och korrekt i sin ridning, även hemma när åskådarna var frånvarande.

Carl påpekade vid något tillfälle att ”I´m no angel” dvs han menade att han anser att det är nödvändigt att skärpa till skänkeln vid behov och att det emellanåt behöver hållas lite längre i en tygel. Men han var också noga med att hela tiden använda ord som lightness och happy horse…

Förhoppningsvis rider och arbetar väl alla tränare och ryttare så de inte behöver skämmas inför sina hästar eller eventuella åskådare? De förväntningarna har iallafall jag.

En värdefull dag för alla dressyrentusiaster var det, inspiration och kunskap behövs.

Tack Carl Hester och jag tar speciellt med mig orden ”No reins, legs down”  ♥

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s