Överbetslat

Det finns alltid tillfällen att göra nya erfarenheter. Jag hamnade i en för mig helt ny situation häromdagen och det handlade om bett.

Jag träffade en ny elev, en vuxen ryttare med en ”vuxen” men outbildad häst. Den var pigg och glad men hade inte koll på grunderna i ridning.

Den här hästen hade ett bett som jag inte förstod mig på. På min fråga om vad det var och varför hon använde det, fick jag veta att det var en kandarstång med tungfrihet och rörliga skänklar. Bettet var utprovat av hennes veterinär då hästen hade varit svår (omöjlig) att rida på vanligt tränsbett. Ryttaren berättade att hästen då drog ner huvudet mot marken, slängde tungan över och ut och sprang okontrollerat.

Den hade inga skador eller avvikelser i munnen, men den hade enligt veterinären ovanligt stark sväljreflex eller stark tunga och fungerade därför inte på tränsbett. Stången var utrustad med kindkedja och en för mig helt ny variant av deltatyglar, två på varje sida.

Hästen var väldigt orolig i munnen och ostadig i formen och ryttaren hade den bästa viljan i välden men ingen koll på hur detta bettet fungerade.

Där var problemet, för att rida på s k. blank stång krävs tre saker. Du behöver veta hur bettet fungerar, hästen behöver vara tämligen/väldigt välskolad och du som ryttare behöver ha en stadig position i sadeln och en stilla hand. (De äldsta och mest utbildade podhahingstarna vid Spanska Ridskolan rids vid speciella tillfällen på s k blank stång. Det säger allt om svårighetsgraden tycker jag)

Den här ryttaren hade inte dessa tre viktiga grundförutsättningar och hon var inte lycklig och glad med sin ridning. Jag påstår att ingen hade kunnat rida den hästen på den betslingen med någon vidare framgång, det var helt enkelt ”Mission impossible!”

Att överbetsla, dvs försöka lösa problem i ridningen genom att ta till skarpare bett är mycket sällan en lösning. Det är i min värld uteslutet att ge rådet till en orutinerad ryttare att använda något annat än tränsbett. Är det svårt att rida rent allmänt, blir det väldigt mycket svårare om hästen dessutom med alla medel föröker undandra sig inverkan av ett för skarpt bett.

Det finns en uppsjö av bett, bara i kategorin tränsbett finns det massor med modeller och det är lite mode i att laborera med bett.

Får jag frågan om det ska bytas bett brukar jag fråga efter anledningen. Min uppfattning är att det kan bli en positiv effekt av bettbyte om det sker inom ramen av tränsbett av normalt utförande. Hästmunnar ser olika ut och mitt stående råd är:

– Sätt aldrig övertro till att byta utrustning, men så länge du håller dig inom ramen för normala varianter kan det ibland bli en positiv effekt.

Det ingår i den unga hästens allra första utbildningstid att acceptera bettet och dess inverkan. Har det blivit fel där är det bara att vackert ta ett steg tillbaka och göra om, göra bättre.

Kandaret är inte längre obligatoriskt vid regionala och nationella dressyrtävling, så dess användning kan för de allra flesta ryttare skjutas på framtiden.

Tungfel hänger ibland ihop med dåligt inpassade bett men mycket mer ofta med rent ridtekniska eller medicinska problem.

Så, enligt min åsikt är överbetsling allt som oftast det allra sämsta alternativet om hästen är ”krånglig” i munnen

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s