Ordning och reda på banan

Ordning och reda på framridningsbanorna? Nja, är min åsikt. Det är väl inte direkt djungelns lag som råder men det kan vara tufft. Och då menar jag mest tufft för unga orutinerade hästar och ovana ryttare, oavsett  om det gäller hopp- eller dressyrtävling.

Läste i ett fb-inlägg från den rutinerade Maria Gretzer att hon föregående helg nästan bävat för att åka på en tävling med en ung hingst för hon visste att det brukade vara trångt på framridningen. Såg senare att Hippson följt upp saken, det kan ni läsa om här.

Sammanfattningsvis var det så att tävlingsledningen hade använt en ny bestämmelse. All framridning, iallafall på inomhusbanan, skulle ske i ett varv. Jag är inte insatt i hur det fungerar, om det hela tiden är ett varv eller om det de byter varv emellanåt. Verkar bra kan jag tycka, ordning och reda på en framridning gynnar alla.

När jag satt och funderade över det här kom jag på vad jag en gång för längesen, nästan handgripligen, fick lära mig om vett och etikett på en ridbana.

Det var på Bö Ridhus, den gamla anläggningen som Göteborgs Fältrittklubb hade innan den revs. Den låg mitt i det som över tid hade blivit ett bostadsområde. Inte jättelångt från där klubben huserar idag.

Där och då rådde militärisk diciplin. Anläggningen ståtade med två inomhusbanor, en för ridskolan och en för enskild ridning som (har jag för mig) benämndes ”Privatmanegen”

Där fanns en stor klocka på väggen och om jag minns rätt så rådde följande regel:

Äldste ryttare på banan bestämde när det skulle bytas varv, vanligen  var 5:e minut. Skritt ryttmästarereds på spåret och de andra gångarterna innanför. (Här kan det hända att minnet sviker, det kan vara på annat ställe vi alltid skrittade på spåret. Regeln är i vilket vall ett arv från det militära.)Vi fick inte rida i bredd, inget samtalande på hästryggen! Gudnåde den som avvek från ordningen, då fick man (jag) Ryttmästare Neeman eller fanjunkare K-E Nilsson på sig. Jag var inte så gammal då och tämligen skakis kan jag säga. Det kunde hända att man fick sin utskällning av någon förnäm dam istället, en av dem som hade egen häst och permanentat hår.

Ordning och reda, på gott och ont. De militära graderna var närvarande och viktiga men reglerna blev friare när chefen gick hem.

Nu kom jag på att det var på Bö som MAria Gretzer började sin ryttarkarriär!

 

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s