Upp igen!?

Ridsporten fostrar, tjejer blir ledare (säkert någon kille också) och alla vi som jobbat med hästar vet att blod, svett och tårar är det som ska till för att lyckas.

Allt i detta med att lära sig ta ansvar, ta hand om och alltid ge sitt yttersta är bra. Ge aldrig upp, kom igen och lipa inte, är sådant jag matats med sen jag börja klappa på en ponny.

Men finns det en grej, eller mer en tradition som jag tycker är riktigt korkad och otidsenlig.

”Upp igen, nu har du bara xx gånger kvar att ramla av” eller ”Upp igen, den (hästen benämns ofta så när den är i onåd) ska inte lära sig att slänga av när det inte passar!”

Det finns fortfarande de som hävdar att det härdar en ryttare att ramla av. Vem har inte matats med ”sanningen” 100 ofrivilliga avsittningar är det optimala samt att det är klokt att snabbt komma upp i sadel igen? Ett argument brukar vara att ryttaren inte ska hinna bli rädd eller att hästen inte ska lära sig att ”det går att komma undan”

Stopp!! Det är definitivt inget heroiskt i att vara snabb upp i sadel efter en avramling. Du ligger på backen, förhoppningsvis utan några mer smärtsamma eller bestående men och hästen har redan glömt vad som hände och varför det hände. Det är omöjligt att påverka något som redan hänt. Det smartaste här är att tänka efter, andas och framförallt känna efter. Sen kan du sitta upp om det fortfarande verkar vara en bra idé.

Varje situation med häst och ryttare där det krånglar till sig är unik. Jo, det finns säkert något undantag med en tjock och osedvanligt ”smart” ponny som satt sitt  illvilliga beteende i system men det är mer undantaget som bekräftar regeln.

Vi hade på träning en situation häromdagen där resultatet blev att ryttaren åkte av, med Fall ofeftertryck kan sägas. Jag har alltid hjärtat i halsgroppen när det händer något, jag har efter alla år inte vant mig. Nu gick det bra, även om ryttaren blev en smula omtumlad.

Det var av olika orsaker aldrig tal om att sitta upp igen och det är jag extra glad för nu. Ryttaren ringde igår och berättade om den där hjärnskakningen jag flaggade för redan i måndags.

I ögonblicket är det nog svårt att känna efter riktigt. Jag vet av egen erfarenhet att det, i affekt, går att sitta upp och rida med trasiga revben och lättare hjärnskakning även om verkligheten kommer ikapp efter en liten stund.

Min åsikt är att har du åkt av, låt bli att sitta upp direkt. Oftast, tack och lov, är du mer arg än skadad och är även då mindre lämplig som ryttare.

Det finns en anledning till att du idag inte få fortsätta rida inne på tävingsbanan om du åkt av. Även en lättare hjärnskakning, du behöver inte slå i skallen för att få en sån, kan ge långvariga eller bestående men om den nonchaleras.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s