Det är inte små tuvor som stjälper lass, det är små steg som tar mig uppåt!

Kolla smilet! Delores f -11 imponerar på sin matte...

Kolla smilet på ryttaren!
Delores f -11 imponerar på både sin matte och mig.

Min bästa humörshöjare är en häst. (Emellanåt kan det också vara ett riktigt bra golfslag)

Hur jobbig tillvaron än ter sig så kan en stunds gosande eller ett bra arbetspass med en häst få mig att se ljusare på saker och ting.

Delores, Dollan till vardags, är en häst att glädjas både åt och med.

Idag, på sin ”julavslutning”, imponerade hon storligen på oss. Hon har en nästan obändig energi, ett något för energiskt påskjut och riktigt fin gung i traven. Alltså testade vi några steg för att se vad som hände. Korta travsteg eller halvsteg, halvhalt, balans och åååhhhh….

Jag har haft mungiporna vid öronen sen dess. Och jag tänker försöka fortsätta att se allt det fantastiskt positiva som jag får hålla på med.

När livet för någon blir ”satt på hold” och det har tyvärr drabbat för många i min närhet det senaste året, då kan en stunds ridning eller bara samvaro med en häst ge livsglädje, en droppe livselexir.

Nej, jag pratar inte om landsflykt, inte om missade OS-drömmar eller om att inte vinna stora segrar. Jag pratar om att få hålla på med det som ger mening, att få vara frisk och vara med. Det som är viktigt, på riktigt.

Med mungiporna uppe, långt uppe, ser jag bland annat fram emot att Dollans vintervila ska vara slut.

 

 

 

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s