Någon ramlade vi av och en annan fick 10 på trav.

Det är lustigt det där med hur jag kommer ihåg saker. En del fullständigt oviktiga händelser har fastnat medan annat av mycket större vikt lätt ramlat ner i något svart hål i minnet. .Inget jag är särskilt ledsen över, någon på minner mig säkert vid behov.

Olika hästar sätter olika stort avtryck i mitt minne, de allra bästa har jag kvar i hjärtat, men det är bara de mest speciella. Och faktiskt inta alltid de mest begåvade!

Jag kom att tänka på detta med olika minnen när jag träffade på en bekant häst i en hage

En rödhårig...

En rödhårig…

vid en större ridanläggning häromdagen. Jag hade den där hästen i stallet för inridning en gång i världen, då hade hon en annan ägare och var nog tänkt som fälttävlanshäst. Det

hände mycket då, men till slut så gick den att rida på! Vi ramlade inte av, för i början kom vi inte ens upp…Hon är inte på hjärteplats hos mig, men säkert hos sin nuvarande ägare. Idag är det en stabil dressyrhäst som kan både det ena och det andra.

En riktig hjärtevärmare, Damir, som jag hade och tävlade på i början på min karriär älskade gelehallon. Det hade min hästrädda mamma anammat, hon hade påsvis med hallon att fjäska in sig med, när de kom och supportade på tävling. Det gick ofta bra för oss och vid en prisutdelning lyckades Damir spotta ut gelehallon på prisutdelarens tjusiga blazer i kamull. Det var f ö stil på den domaren, ( Rabbe Wrede hette han och pratade härlig finlandssvenska om jag nu minns rätt)  han hade alltid kubb på huvudet när han dömde. Han blev inte glad för slemmiga, vältuggade gelehallon på kavajslaget, men jag vann två klasser och det minns jag!

Damir e Trumf-Afgahn

Damir e Trumf-Afgahn

Den tävlingen är f ö en sådan där ridupplevelse jag aldrig glömmer. Vi hade lyckats formtoppa och jag bara seglade runt på tävlingsbanan, härlig känsla.

Jag har några fler ljuvliga ridupplevelser på hjärtehästar.

20150924_185116-1

Eden e Edinburgh på skogspromenad i Öxared

En inträffade på träning, jag var på Flyinge hos min favorittränare Richard White med Eden (e. Edinburgh) Det var en häst som jag fått överta från Kyra, som också fött upp honom. Eden trivdes inte så bra i England så han fick byta vistelseort och kom tillbaka till Sverige några år. Det var en häftig häst.

Känner att jag hade fler fina ridupplevelser än vad som får plats på ett lagon blogginlägg så jag ska bara ta med en till, Zarah e Zephyr-Cavalotti. Hon var som de flesta hästar jag ridit inte min utan ägdes av en elev till mig.

Zarah och jag lotsade oss genom hennes 4-årstävlingar med god utdelning, en 10:a på trav! Men det bästa

En annan rödhårig...

En annan rödhårig… Zarah och jag på Elmia -99

var inte fina poäng utan den fantastiska känslan jag fick när jag red henne. Inte mycket har kommit upp på den nivån efter det. En sagolikt härlig häst för mig att rida.

Jag ska nog fundera ut lite fler roliga kom-ihåg.

 

 

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s