En sport för alla!?

Jag fick en fråga från Ridsportförbundet häromdagen om jag ville hjälpa dem att:  ” identifiera framgångsfaktorer för den svenska ridskolan”. Antar att frågan inte var till mig personligen utan ställd till tränarkåren i allmänhet. Jag tillhör dem som är utbildad ridlärare i grunden för att sen över tid utbildat mig till tränare. Så var det förr och det gör att de flesta av oss som har den bakgrunden, kanske har insikt i och förståelse för ridskolan och dess betydelse för hela ridsporten.

Bra initiativ från den stora organisationen, för ridskolor över hela landet utkämpar en mer eller mindre ojämn kamp för sin överlevnad. Mitt eget barndomsparadis, ”min” ridskola Nääs Ryttarförening satte sig själv i konkurs härom veckan.

Jag är dåligt insatt i hur regelverket för ideellt arbete och säkerhetsfrågorna för vem som får göra vad i ett stall fungerar idag  Men det verkar som om personal-/ lönekostnader, arbetstidsregler och lokalkostnade är det som fäller ridklubbarna. Det verkar vara hopplöst att få lönsamhet utan stora frivilliga insatser och/eller omfattande tävlingsverksamhet.

Jag kan i min värld se många fler anledningar till dålig lönsamhet och det är sorgligt att ridverksamheter försvinner. Vi har en unik ridskoletradition i Sverige och jag anser att vi har ett arv att förvalta.

Jag hoppas att jag har fel men min egen känsla är att ridskoleryttare har låg status i ridsportsverige. Som jag ser det finns det ovärderlig grundkunskap att hämta på  ridskolorna. Sporten skulle aldrig överleva om den var tvungen att bara förlita sig på kapitalstarka hästägare samt att enbart rekrytera nya utövare bland de privatryttarna. En konkurrensmässig topp kräver bland annat en god och bred grund och där är ridskolan som en plantskola

Gemenskap... Bild: Printscreen Norman Thelwell

Gemenskap…
Bild: Printscreen
Norman Thelwell

I den ständigt uppblossande debatten om vad som är god ridning och etik vad det gäller handhavande av hästar är kunskap det enda ”redskap” som är verkningsfullt för att bemöta avarter. Utbildas det bra instruktörer, som vid ridskolorna får chans att lära ut ridning till en stor grupp ridande, ökar möjligheten att vi kan bredda kunskapen och få en samlad syn på vad som är rätt och riktigt.

Enligt statistik från Ridsportsförbundet genomförs ca 5 miljoner ridtimmar  varje år på landets ridskolor (2011), det säger en del om hur stor möjlighet det finns att påverka  Trots det bistra ekonomiska klimatet hoppas jag att antalet ridtimmar består. Det går ju lite i vågor i barn och ungdomsidrott, beroende på små eller stora barnkullar och olika trender men jag hoppas att vår svenska ridskoleverksamhet har sitt ”stålbad” bakom sig.

Här kan du läsa om Svenska Ridsportsförbundets grundtankar

Själv har jag samarbete med några ridskolor och ridlkubbar både när det gäller fortbildning av personal och hästar samt utbildningsdagar med ridskolornas elever. För mig är det alltid lika givande och ett nyttigt sätt att komma ihåg hur det var, då i början. Att vilja men inte kunna, att ha drömmar och visioner som i mitt fall resulterade i att jag valde ett liv med hästar på heltid.

Av alla ryttare i Sverige är det en handfull som tar plats i toppskiktet men det finns plats för många vid sidan av. Kanske går det att nå toppen ”imorgon” om det är det du vill?

 

 

 

Annonser

One thought on “En sport för alla!?

  1. Ping: Är det kanske vägen och inte målet, som gör resan värd? | Kajsa Boström Dressyr

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s