Jag skrev för ett tag sen om begreppet takt, att kunna ändra steglängd med bibehållen takt är något att öva på.
Just denna veckan har det varit mycket och takt och rytm. Jag hade två elever igår som kämpade med att reglera galoppen, med bibehållen rytm. Vi enades om att det gick hyfsat lätt om de inte hängde i tyglarna… Av någon outgrundlig anledning finns det fortfarande en tro att hästarna ”behöver” ett stadigt stöd (läs statiskt, stabilt häng) i tyglarna för att ”orka” korta sina galoppsprång?
Men idag var det takten i traven det handlade om. Korta och länga steget med takten kvar är en sida av saken. Den andra är att behålla takten när färdriktningen ändras och det kan vara lurigt. Det kan vara en dåligt riden hörnpassering som gör att takten går förlorad eller att jag går in i en skänkelvikning eller skola utan att ha koll på steglängd och balans.
Det är en sak att trava för en 8:a rakt fram på en diagonal, men blir övergången i slutet hackig så försvinner den där 8:an snabbt som en avlöning.
En av dagens hästar övade just detta, att behålla traven före, i och efter en skänkelvikning. På klippet lyckas de riktigt bra. När det kör ihop sig är det bara att rida rakt ut och försöka igen.
Läser du i Ridhandboken 1 står det:
”….Ingen rörelse eller övning kan vara bra om takten är oregelbunden, och inget steg i utbildningen kan vara riktigt om det leder till att takten blir oregelbunden”
Bra att ha som rättesnöre även om det ska finnas plats för improvisationer. Ridning är ingen exakt vetenskap och ingen häst är den andre riktigt lik.
Kajsa Boström Dressyr 