Gamla synder, nya uttryck

Hade ett trevligt återseende igår. Det händer saker i livet, barn föds, nya arbeten, sjuka hästar, sjuka människor, och det ena med det andra, men så är vi plötsligt i samma ridhus igen.

Vi kom överens att det hade nog gått 6–7 år  och ett par tre hästar sen vi sågs. Jag tycker att det är ganska enkelt att ta upp tråden med ”gamla” elever även om det gått en tid. Ryttarna har oftast förstått mina grundprinciper och jag försöker lyssna in vad som hänt sen senast. D v s jag kör 20 frågor och försöker bilda mig en egen uppfattning

Just detta ekipaget hade ridit mest hoppning, gjort några dressyrstarter och insett att det hade varit roligare med lite högre %..

Efter en stund hade vi hittat vad som var mest angeläget att jobba med. Ryttaren hade redan i starten talat om att hon nuförtiden var lite lat och hade dålig kondis och det resulterade i täta pauser och jag fick tillfälle att prata om viktiga saker i hästens form.

Jag är duktig på att prata så människor förstår (Kajsa ritar och berättar) och jag är svensk mästare på att upprepa. Jag har några favorituttryck: ”Halvhalt” ”Lugna ner” och framförallt ”LÄTTA PÅ HANDEN!”

Jag samlar som bekant på uttryck och ett av dessa har jag ärvt och gjort till mitt, säkert med den gamle mästarens goda minne.

”Hästen ska vara på tygeln , fri från handen”

Det går trender i ridning som i allt annat. Modeorden som används flitigt överallt är t ex ”självbärighet” och ”egenbalans”. Detta gäller alltså hästens form och innebär i klartext att hästen kan och ska kunna gå utan att ryttaren hänger i eller ”stöttar” den med handen/tygeln. Elastisk kontakt är ledordet, med betoning på elastisk.

Utan överdrift kan jag säga att de ord jag upprepar mest är: lätta på handen, sluta dra i yttertygeln och sitt still med händerna.

Ryttaren från igår hade hamnat i just den typen av ridning som slutar med att hästens huvud blir fixerat med ryttarens hand och tappar sin energi, handbromsen är dragen. Lätt att hamna i och liiite svårare att ta sig ur.

Men vi hittade en väg att jobba på och under det passet uppfann jag i min iver ett nytt ord: Tygelberoende… Ryttaren fick i  uppgift att avprogramera.

Lite humor, flexibelt tänkande och mycket självdistans gör dressyrridning mindre svår och väldigt mycket roligare

bit

Illustration av äldre modell…

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s