”Good enough”

Dressyrhästens gångarter är en evig källa till diskussioner. Det ska vara tryck, spänst, elasticitet och bärighet. Helst ska alla tre gångarterna få betyg 8-10 vid treårs-testen för att framtiden ska kännas trygg. Hur många sådana hästar tror ni det föds i Sverige per år?

Jag vet inte, men vad jag med säkerhet vet är att det föds alldeles för få av den sorten för att alla som vill ha en, kan få en. Rariteter är dyra, alltså hamnar de hästar som är fulla med förväntad framgång i en prisklass som lämnar många hugade hästköpare utanför budgivningen. Inte mycket att säga om, bara att gratulera de uppfödare som får till en lyckträff i avelsboxen.

En häst med framtidem för sig... Foto: Kajsa B

Caramia En häst med framtidem för sig…
Foto: Kajsa B

Alla andra då, vad ska de rida på?  Andrasortering kanske?  Nja, det finns möjligheter att tillgå. Det gäller att försöka se vad som går att förädla, jag hävdar att de flesta hästar har stor utvecklingspotential vad det gäller gångarterna.

Jag fick lära mig en gång i världen när det gällde att bedöma gången på en tilltänkt häst: ”Skritt och galopp hänger ihop (arbets- och kvalitetsmässigt)och är lite svårare att förädla, traven däremot är det inte så noga med, den kan man sätta dit själv.”  Minns jag rätt så var det någon gammal rutinerad ryttmästare som myntade uttrycket.

Hur mycket sanning det ligger i detta finns det säkert olika åsikter om men för mig har det alltid varit ett bra sätt att tänka. Och jag tycker det är väldigt intressant att se vilken förvandling en häst kan visa om den får lite hjälp att öka sin rörlighet.

Det bästa exemplet på att allt (nästan) är möjligt är faktiskt min hjärte-häst Crossby. Nu är han på de evigt gröna ängarna men innan dess hann han ge mig mycket erfarenhet i: ”att förädla gångarter”

Jag ska berätta hela historien om hans resa från 0 – svår klass vid ett annat tillfälle men hans ovanliga gångarter är värda sina egna rader. Det var vid Kvalitetstävlan som 4-åring han fick sin dom. Skritten var väl sådär, galoppen var gigantisk och okontrollerbar men traven… Där tyckte domaren att han skulle behöva ett besök hos veterinären. Crossby kunde nämligen vid den åldern sällan ta fler än tre till fyra steg innan han tappade takten, eller något ben eller ökade farten.

Men, han lärde mig vikten av att ALDRIG ge upp och han lärde mig också hur viktigt det blir med en sådan häst att hitta dess ”magic corner” Stället där den under arbetet kan hitta sin balans, sitt påskjut och sin egenbalans. Mitt alldeles eget sätt att hitta hästens gömda resurser.

Det blev så småningom ett av Crossbys paradnummer att visa sina travökningar och han blev också väldigt duktig på att piaffera. Vi lyckades komma till start i svår klass innan den sagan tog slut.

Ja hur gick det på kvalitetstävlan? Han vann faktiskt en ”gren”. Han hade dagens största skenbensomfång…. Inte illa för en kommande dressyrstjärna!  Kanske ska nämna att han var avlad med tanke på hoppning, pappan var Turban Rose, en fransk hopphingst och mamman var en irländsk galopphäst e. CleverFella. Underbara förutsättningar och jag älskade den hästen.

Alltså gäller det att leta möjligheter om den där drömhästen inte ryms i budgeten. Det finns i mina ögon ingen frisk häst med en exteriör inom det normala som inte räcker till för att bli tävlingshäst. Undantaget är som sagt om jag vill satsa på de internationella arenorna, då får jag vara beredd att leta rätt på en stjärna med lite större prislapp.

Min Crossby på framridningen innan vi debuterade Svår B:1 Foto: Kajsa B

Min Crossby på framridningen innan vi debuterade Svår B:1
Foto: Kajsa B

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s