Kontakt, stöd, sug eller nr 3 på utbildningsskalan.

Kärt barn har många namn, tygelns och bettets funktion är ofta ämne för diskussioner både högt och lågt.

Vad jag aldrig köper är uttrycket: ”Hästen hänger i handen”  Den häst är inte född som frivilligt hänger/ligger på i handen. Munnen på en häst är otroligt känslig, försök stoppa in något i hästens min som den inte gillar eller känner igen, det åker ut med raketfart.

Alltså ryker också uttryck som: ”Hästen är hård i munnen”, ”Lossa den i munnen” eller ” Hästen biter sig fast” all världens väg i min värld. Hjälpgivningssfel är ett bra ord att använda istället.

Oavsett var man söker i den klassiska, moderna ridningens litteratur så framgår det med all tydlighet att det är hästen som ska söka stödet i handen. Den ska ta sig dit genom ökat påskjut från bakbenen och fångas upp med en fjädrande eller elastisk hand. Alltså, det är din uppgift som ryttare att etablera en bra kontakt och behålla den. Kan tyckas vara självklart.

Ur Ridhandboken 1

En bra handställning… Ur Ridhandboken 1

 

Sen kommer eventuellt fortsättningen: Glappa inte med tygeln! Korta tygeln! Håll kontakten! osv osv. Det är då den negativa förändingen oftast inträder, den från fånga upp bjudningen till att börja fixa med händerna i syfte att hålla hästens huvud under kontroll med armkraft.

Men, det finns nästan alltid ett men, att fösa runt hästen i halvtempo på långa eller halvlånga och flaxande tyglar är det bättre ur hästen synpunkt? Den frågan är bra att ställa, för det finns de som anser sig hålla på med den enda hästvänliga ridningen och som hävdar att det är sanningen.

Att få hästen att på ett positivt sätt acceptera bettets inverkan och på ett ändamålsenligt sätt bära sin ryttare i god balans är målet. Att kunna ändra steglängden, alltså växla tempo, få hästen att följa det vändande tygeltaget och hålla takt och rytm gör att ridningen blir angenäm för alla inblandade.

Ridning är ingen exakt vetenskap, varje häst har lite olika förutsättningar i arbetet utifrån sin exteriör. Kontakt, stöd eller vilket ord man väljer så är tygeln och i förlängningen bettet det ”verktyg” vi har för att få ett fungerande signalsystem i den klassiska ridutbildningen.

 

 

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s