Utveckling på gott och ont

Vi kom att prata om hönät, fast nu heter det slowfeeding nät. Dessa slowfeednät kan vara olika ”slowa”, stora maskor och små. Jag använder bara dessa tingestar när jag kör omkring hästar i släpet och gjorde upptäckten att vissa hästar, läs Calle, inte åt alls när maskorna var för små.

Slowfeed

Näten används, har jag förstått, i arbetsbesparande syfte, mycket stråfoder i = färre utfodringar. Men det tar ju en evig tid att fylla näten, sparas det verkligen tid? De används i hagarna på vintern för att minska spill, för att minska hästarnas intag av grus och lera och de används också för att få glupska/stressade hästar att äta mer långsamt.

Det är intressant hur saker ändrar sig över tid, både fram och tillbaka. Jag har alltid ansett att hästar ska äta från marken. Av praktiska skäl naturligvis kraftfoder i krubba, men även de borde monteras så hästarna sänker halsen något när de äter. Detta är ju naturligtvis ingen glimmrande kunskap jag kommit på själv utan sådan erfarenhet jag samlat på mig genom hästlivet.

Nu har det från en del håll hissats röd flagg angående slowfeednäten. Det går att läsa i Hippson, här, om en equiterapeut tror sig ha sett en ökning av antalet hästar med spänningar i nacken vilket hon tror härrör från att hästarna äter i onaturlig ställning. Jaa, vem vet…

Det sas förr att fullblod oftare än andra raser drabbades av problem med ”kissing spines”. En vän till mig som handlat mycket häst i både England och Irland påstår att där är det aldrig någon som skulle få för sig att använda hönät, just av den anledningen.

Här hemma verkar det, enligt ovanstående artikel, som att det är i nackarna som  problemen kommer. Det gäller då mest de stressade hästarna som river, sliter och bökar i näten hela tiden för att komma åt maten. Resultatet är att hästarna behöver återkommande kiropraktiska behandlingar med kortare intervaller. Men en sak undrar jag över…

Citat: ”Man kan beskriva det som ett motstånd i nacken, hästarna har varit ovilliga att böja sig, de har kanske uppvisat tygelhälta”…

Ordet ”tygelhälta” används fler gånger i artikeln , det ordet trodde jag vi lyckats radera ut. Exakt vad menas med det? Hur ställs den diagnosen?

Människans utveckling av utrustning och rutiner leder till blandade resultat. Jag drar en parallell till min andra favoritsport golf. Där har det under de senaste åren skett en explosionsartad utveckling vad det gäller material i klubbor och bollar för att få ut maximala länder på slagen. Det forskas och millimeterstuderas också, med hjälp av all teknisk utrustning hur svingen ska utföras för att få en optimal bollträff och kraftutveckling på slagen.

Som en oönskad effekt av detta ser de idag på världstourerna en ökning av handledsskador på spelarna. Något som knappt fanns förr, om inte spelaren drog i klubban i en rot eller annat.

Låt det sunda förnuftet råda…

 

 

Annonser