Ordklyveri på GP-nivå

 ”Ridbarhet förväxlas med att en häst är snäll och hygglig, lugn och sansad, så kallat bra temperament. Pfffft- snälla, det är korna i Småland, det är inte ett epitet värdigt för blivande GP-hästar.”

Citatet lär komma från en journalist som jobbar på en av våra största hästsporttidningar. Sant eller falskt, det är ett intressant bryderi Ordet ridbarhet i sig är lite udda. Det finns inte i SAOL (svenska akademins ordlista), det kommer inte upp några synonymer om du söker på nätet men det har en motsvarighet på engelska, rideability, alltså ett s k låneord.

Vem har importerat ordet tänker jag då? Det används vid just bruksprov, av testryttare vid 4-årscampionat och vid annonsering av saluhästar. Så det är rimligt att tro att det kommer från avelsbedömningsvärlden

Om nu ”god ridbarhet” inte ska användas för egenskaper hos potentiella svårklasshästar, får det ju uppfinnas något annat. Eller är inte dessa hästar ridbara? Vad är dom då, undrar jag. För i min värld behövs det ganska mycket bra ridning för att få en häst till den nivån. Vad är det som säger att ridbara hästar är jämställda med kor i småland? Och är alla kor i småland hyggliga? Inte många skulle testa om de går att rida, det är jag säker på.

Det behövs helt enkelt ett klargörande, vad är god ridbarhet och om nu hästen har FÖR god ridbarhet dvs har en svårklasspotential, vilket epitet ska den då ha? Helt plötsligt känns ”god ridbarhet” inte som ett bra uttryck att marknadsföra en sporthäst med.

Frågeställlningen är inte ny, jag minns samma diskussion för många år sen. Den gången gällde det den eventuellt ”goda ridbarheten” hos en mycket flitigt använd hingst inom dressyraveln. Då sa hingstens ryttare till mig att det är skillnad på att avla fram hederliga ridbara hästar för mer allmäna uppgifter och att avla fram atleter för svår klass vilka kanske kräver lite mer kvalificerade ryttare. God förväntad atletisk förmåga kanske är epitet?

Annonser