Longera eller longeras?

Vem styr vem är något jag ofta undrar när jag ser longering. Longering är ett utmärkt sätt att lära hästarna hjälperna stopp, framåt och vänd om du vet hur du ska göra. Läste någonstans om att det var problem på veterinäklinikerna att hästägarna eller handhavarna inte kunde visa upp sina hästar under longering. (Där var det nog mest säkerhetsaspekten det gällde.)

Egentligen inte konstigt, för hur många har verkligen lärt sig den ädla konsten? Vad jag vet ingår det inte i ordinarie ridskoleordning och vid träning med privathästar tror jag det mycket sällan förekommer. Då återstår ju självlärandet och härmandet och det är inte den bästa skolan. Undantaget är förhoppningsvis de som går ridlärarutbildningar och liknande, där kanske longering och tömkörning ingår i kursplanen. Fast jag kan inte påminna mig  att vi fick lära oss det. Slå på tappskor och sjukdomslära, det var vad vi fick vi med oss utanför ridningen när jag gick på Strömsholm.

Longering och tömkörning är jämnställt med ridning vad det gäller svårighetsgrad, det är min åsikt. Om det ska utföras på ett korrekt sätt så det blir en del i hästens utbildning förstås. Rastning på lina, det som jag lite skämtsamt brukar kalla ”hålla ett flygplan i ett snöre” är bara ett nödvändigt ont. Behöver hästen bli av med överskottenergi tycker jag det är bättre att rasta den med lösgalopp t ex.

Vad det gäller just longering finns det en del skrivet om ämnet, vad det behövs för utrustning  t ex. Det finns många olika åsikter om vad som ska sättas på hästen, varför och hur det ska användas. Hjälptyglar av olika sorter rekommenderas ofta samt att hästen ska springa på i ett högt tempo. Cavaletti och låga hinder används också.

Jag har min egen åsikt om longering, både vad det gäller utrustning och fart. Jag använder helst inte hjälptyglar, låter gärna hästen gå i skritt  på linan tills jag är säker på att vi är överens om vad som gäller och sen jobbar jag med samma tanke som när jag rider. Små hjälper, jag väljer väg , gångart och tempo. Det handlar lika lite om armkraft här som i ridning.  Samma sak när jag tömkör, vilket är något som jag tycker är riktigt svårt men också fantastiskt roligt.

Just nu är det väldigt populärt med tömkörning och det gör att finns gott om tillfällen att förkovra sig. Bara att leta reda på en duktig tränare. Longering är lite mer ”det kan väl alla” så där är det kanske svårare att hitta en bra läromästare. Men vill du så hittar du!

Jag får ofta frågan om tömkörningslektioner men jag tycker själv att det är så svårt att jag inte riktigt vill ge mig in på att lära ut det. Longering ska jag däremot ha lite undervisning i frampå våren, när jag inte fryser så  mycket om händerna.

Tömkörning med Calle Copyright Kajsa Boström

Tömkörning med Calle
Copyright Kajsa Boström

 

 

 

 

 

Annonser