Motivationssvacka…

Konstig, just i denna bästa inspirationsperiod fick jag en släng av akut motivationsbrist. Att miraklet inträffar att Carl Hester och Kyra Kyrklund dyker upp i vårt lilla land i samma månad, samma år lär ju aldrig mer inträffa. Jag är lyckligt lottad som kan se båda. Men, trots detta tappade jag alltså motivationen. Egentligen av ingen anledning alls, iallafall ingen vettig anledning.

Bönder brukar säga att dom har världens ensammaste jobb men jag tycker, när det är motigt, att tränaryrket är precis lika ensamt. Alltid stå där ensam på mitten och förväntas veta, kunna, lösa, muntra upp, berömma , utveckla, pusha, analysera, trösta och förstås också få dela glädje. Jag brinner för det jag gör och har en medfödd nyfikenhet vilket gör att jag gärna jobbar gränsöverskridande. Lyssnar på vad dom gör inom andra grenar och är oftast på plats när det kommer ”storheter” som delar med sig av sina kunskaper.

Jag försöker efter bästa förmåga lära mina elever god ridning efter det i Sverige vedertagna utbildningssystemet, den klassiska ridläran. Hästarna utbildas med utbildningsskalan som riktlinje och allting är egentligen logiskt och tämligen självklart. Målen sätter eleverna och jag upp gemensamt och jag är dessutom noga med att använda uttryck och instruktioner som ingår i den klassiska ridläran.

Det låter väl jättebra allt det här? Ja, det tycker jag också 300 dagar om året . Dom återstående 65 låter jag vara resursdagar, ibland krånglar det bara till sig för mycket eller så träffar jag på någon som försöker införa ett eget, högst fristående sätt att lära ryttare och hästar att utföra saker på de mest märkliga vis. Och då, då blir jag trött på riktigt…

Men, det går över och jag är väldigt tacksam för all den kunskap och erfarenhet jag fått av att följa de riktigt stora inom dressyren. Ödmjukhet är också en bra egenskap att utveckla.

Ensam

Annonser