Ibland flyger verkligen humlan!

En reprisering från tidigare, lite redigerad, bara för att jag är så stolt tränare idag.  För någon som inte läst min gamla blogg så samlar jag på ”humlor”, dvs försöker göra ridhästar även av dom hästar som av olika anledningar har lite svårigheter

DIXI MH  e.Blue Horse Don Romantic-Heraldik f -08, så heter en av mina humlor. Inte jag som äger/rider men hon är ”mitt” projekt och jag ser henne i träning varje vecka. Den här humlan är egentligen död…. Eller skulle varit om uppfödaren inte varit så envis, eller i avelsboxen om inte jag fått en av mina konstiga anfall av vi-testar-det-går-nog! Nu har hon en planerad framtid på tävlingsbanorna även om hon får matchas väldigt försiktig.
Dixi föddes pigg och frisk och med långa ben hoppade hon runt i hagen och lekte. Det fortsatte hon med även som ett-åring och det var då olyckan var framme. Jag tror t o m att uppfödaren blev vittne till när Dixi pigg och glad som vanligt plötsligt inte fick fotfäste i sin vilda framfart utan gjorde en jättevurpa och PANG i backen. Sen började eländet. Exakt vad som egentligen gjorde ondast hos Dixi vet ingen men efter många olika veterinärutlåtanden om var hon var värst skadad och negativa huvudskakningar om framtiden blev det boxvila, i TRE månader… Då var diagnosen bogledsfraktur där samtidigt den stora bogmuskeln hade släppt. Framtiden som ridhäst var i princip borta.
Jag har sett henne under hela tiden och det är synd att jag inte fotograferade. Hästen såg ut som en bil som blivit påkörd från sidan. Hela vänstersidan var tilltryckt. Men Dixi var tålmodig, tog livet med upphöjt lugn och tiden gick. Hon kom ur sin boxvila och det följande rehab-året med ett något annorlunda rörelsemönster, om jag uttrycker mig diplomatiskt. Men som vi bedömde det var hon inte smärtpåverkad.
Eftersom livet som ridhäst var borta och hoppet stod till att avelsboxen skulle funka reds Dixi inte in som 2½-åring vilket vi annars gör med ”mina” unghästar. Uppfödaren försökte placera ut henne som avelssto men det är svårt redan med en icke handikappad häst.
Våren när Dixi var tre år fick vi snilleblixten; betäck, så får vi se vad som händer! Hon har en intressant härstamning och sen  fortsatte jag av bara farten med att bestämma att hon skulle ridas in. Det gick galant för hon har ett väldigt gott temperament och var till följd av allt som hänt väldigt mycket hanterad. Det var bara att sadla och sitta upp.
Lite ridning på hösten som dräktig tre-åring, våren efter fick hon ett jättefint hingstföl, Ryan MH e. Rausing, sen var det mamma-ledighet. Och fast vi inte riktigt trodde på det vare sig uppfödare Monika Höjner eller jag så verkade det som Dixis rörlighet mer och mer återgick till det normala.
Lite mer ridning på hösten som 4-åring och nu hade en intresserad köpare anmält sig. Dvs den av mina elever som hade varit pilot genom inridningsprojektet hade förälskat sig i hästen. Bästa tänkbara scenario och efter avvänjning av fölet bytte Dixi ägare och flyttade hemifrån.
Nu är Dixi en tävlingshäst och p g a fölet får hon tävla med årgången efter, dvs i år går hon som 6-åring och hon matchas mot championaten.
Det är för mig intressant och väldigt utmanade att hitta ett sätt att lägga upp träningen. Hästen har sina svagheter och handikapp så det gäller att stärka och utveckla på lite annorlunda vis. Vi tittar på det positiva och låter bli att fundera över svagheterna.
Tänkte på Dixi när jag vid ett tillfälle lyssna på höjdhopparen Emma Green när hon berättade om sitt nya träningssätt. Mer intensiv kvalitetsträning och längre tid emellan de perioderna för att låta kroppen återhämta sig. Precis så jobbar vi, Dixi Linda och jag.
Här är en litet filmklipp från träningen idag, lyckan är alltid stor när något som varit svårt helt plötsligt funkar!
DIXI MH

Annonser

One thought on “Ibland flyger verkligen humlan!

  1. Ping: Par i damer | Kajsa Boström Dressyr

Kommentarer inaktiverade.