Sammanfattning av ett hästår och en liten bit av ett ryttarliv

Ett år av nya erfarenheter blandat med upprepning av de jag redan har. Så kan jag sammanfatta 2014 och inser att det är väl precis så livet med hästar och ridning är.

Inledde året med goda förhoppningar om att Calle, eg Casanova aka Callegro, skulle tillfriskna och ge oss ett roligt tävlingsår tillsammans. Så blev det inte. Väldigt tråkigt och ett svårt bakslag för mig, jag hade ju precis hittat glädjen med att rida igen. Skickar med en vinterbild från förra året …

Calle på tömmen. Copyright: Kajsa Boström.

Calle på tömmen. Copyright: Kajsa Boström.

För övrigt har det varit väldigt mycket letande efter lämpliga hästar, än åt den ena än åt den andra eleven. Det är riktigt svårt, men det har jag skrivit om tidigare. Andra hästar har varit skadade, mycket underligheter tycker jag. Långa febersjukdomar, tramp- och sparkskador, tänder som inte fällts som de ska, tandkött som växer fel, ömma sulor och andra konstigheter. Ryttarna har också varit skadade och ur arbete, allt från åderbråck till graviditeter. Men dessemellan har hästar och ryttare gjort framsteg och del har tävlat med goda resultat.

Jag har haft mycket avsutten undervisning, flera clinics, föreläsningar och liknande vilket jag tycker är väldigt roligt. Det är en del av jobbet som jag brinner för att utveckla, att öka hästkunnandet utanför själva ridningen.

Flera bra unghästar finns i gänget. Går det som vi hoppas är det årgångstävlingar 2015 på olika nivåer. Andra höjer sina ribbor och satsar mot högre klasser. Spännande som alltid när vinterträningen drar igång efter helgerna och målen sätts.

Som sagt, min egen ridning blev liksom satt på vänt. Jag har obegränsat med tillfällen att rasta ridbyxor och stövlar men den där hästen för min egen skull har jag inte hittat och faktiskt inte letat efter heller. Nu är det en ny häst som ja … frestar min nyfikenhet kan jag säga. Den har inte mycket till grundutbildning med sig i bagaget men den har snabb uppfattningsförmåga och lite gott gung i kroppen när den hittar sin egen takt och balans. Vi får väl se vad som händer.

Roade mig med att försöka räkna hur många hästar som kommit och gått hos mig under alla år men det är en omöjlig uppgift. Jag kommer att missa ganska många om jag försöker. Men det har blivit en fyra svårklasshästar varav två gick Grand Prix och dem är jag väldigt stolt över allihop. Jag tycker om alla hästar, ja nästan, men en del har jag extra nära hjärtat.

Här är den första hjärtevännen, Docka. Av okänd härstamning, kvick när hon ville och världens goaste sköthäst. Barbacka i grimma var det roligaste, hjälmen … ja, var var den tro?

Docka och jag. Copyright: Kajsa Boström.

Docka och jag. Copyright: Kajsa Boström.

Annonser