Öt, ldr eller varför inte i lodplanet?

För någon som har missat betyder förkortningarna; öt = över tygeln (vanlig kommentar i dressyrprotokoll) och ldr = low, deep and round också kallad rollerkür eller hyperflexion (betydligt mindre ofta förekommande kommentar i dressyrprotokoll). I lodplanet är benämningen på när hästens huvud är placerat så att det från sidan sett går att dra en fiktiv lodlinje ”ögat genom munnen”.

Ja, det handlar alltså om positionen på hästens huvud och hals vid framförallt dressyrridning. Det finns spaltmeter skrivet om ldr och dess inverkan på hästen, positiv och/eller negativ. Debatten om det positiva och negativa med att rida över tygeln är inte riktigt lika högljudd även om den säkert också pågår emellanåt. Lodplanet är där det är, odiskutabelt om man nu vet vad uttrycket ”ögat genom munnen” innebär.

Trender kommer och går inom det mesta och så även i dressyren. Det var bättre förr, hävdar en del och det kan man ju fundera över om man tittar på filmer och bilder på dressyr på 1950–60-tal när de militära uniformerna dominerade i de flesta tävlingarna.

Tyskarna har under en lång period varit dominerande i den internationella dressyrvärlden med sin typ av ridning och efter det tog holländarna över med en annan”ny” vinkling. Sen hände det saker, människor och förebilder kom i onåd och vips där dök engelsmännen upp och tog över i toppen.

Oavsett vad jag eller någon annan tycker eller tänker står dressyrreglementet, TR II, fast och i det är det väldigt väl beskrivet hur hästens form SKA vara för att få högsta betyg.

”Hästen skall vara på tygeln. Såväl på stället som under rörelse skall den, med väl inrättad bakdel, så att bakbenen följer frambenens spår och med eftergift, ständigt bjuda framåt. Ryttarens hand skall behålla en jämn, lätt och mjuk förbindelse med hästens mun. Med stadigt huvud och fritt buren hals, där nacken som regel är högsta punkt, samt med nosen i eller något framför lodlinjen, skall hästen stödja lika på båda tyglarna. Med sluten mun och med tungan under bettet, skall den lugnt tugga på detta.

Nästan exakt ordföljd finns i FEI:s (Fédération Equestre Internationale ) handbok för dressyrdomare och därmed skulle ju utrymmet för trendiga tolkningar vara borta i alla fall på elit- och internationell nivå kan det tyckas. Det finns en väldigt intressant artikel att läsa i Hippson om just detta. Forskning har slagit fast att: ”domarnas tolkning av texten har förändrats vad gäller i vilken grad man låter huvudets position påverka betyget.” I korthet: hästens huvud bakom lodplanet ger högre betyg.

Det blir svårt för alla inblandade, tränare, ryttare och domare, att veta vad som gäller för att få eller ge rättvisa betyg. Rådande trend som är satt utifrån mode och en ”glidande” tolkning av reglementet eller det som faktiskt står i nämnda reglemente? Bedömningssporter är komplicerade, människan har svårt att vara objektiv. Men om vi slår vakt om att de regler som är satta faktiskt följs blir det lite mindre svårt för utövarna. Rätt eller fel om hur hästarna upplever sin huvudposition, bakom, framför eller i lodplanet är en annan sak.

Annonser