Det där med ryggning

Eftersom jag för tillfället befinner mig utanför Sverige uppdaterade jag mig om lördagens World Cup-dressyr i Friends Arena via Hippson. Läste att Tinnes Aurelio var lite för mycket på trycket och därför blev det en del missar, bl a ryggningen. Några rader längre ner i artikeln berättade Jeanna Högberg att hennes häst också varit lite”på” och därför missat i bl a ryggningen.

Det där med ryggning har jag gått här i solen och funderat på. Det är påfallande ofta som ryggning är ett problem, från lätt till svår klass. Jag har sett hästar på VM gå in och växa fast och inte rygga ett steg korrekt likaväl som jag har sett samma sak i lätt klass på grannklubben.

Minns precis hur det var en gång i tiden när jag kom ner som ny och otroligt nervös elev till Flyinge och Richard White och bl a annat inte kunde rygga. Åtminstone inte på det sättet som han ansåg vara korrekt. Eller jag hade faktiskt fått lära mig en gång, av en annan skicklig hästdressör, men jag hade glömt eller fallit för andra influenser.

Det var egentligen inte mycket alls jag kunde när han granskade mig den där första träningshelgen. Trots att jag innan jag började träna för honom hade ridit och tävlat upp till Intermediere i flera år och på flera olika hästar. Men tillbaka till ämnet, vad det gällde ryggningen så lärde han mig vikten av att träna ryggning så att hästen var med på noterna. Och som med allt annat han lärde mig under drygt 15 års samarbete övar jag fortfarande på att det ska bli bättre.

En sak jag absolut inte förstår är varför ”ryggning” (vid dessa tillfällen är rörelsen inte värd namnet) ofta används i bestraffande syfte. Det är i min värld tämligen ogenomtänkt att straffa hästen genom att dra/tvinga den att springa baklänges när något går galet och jag förbrukar samtidigt möjligheten att kunna använda den korrekta ryggningen som är utmärkt som lösgörande rörelse.

I en dressyrtävling är det skarpt läge och då kommer oftast de små svagheterna fram. Så, eftersom det t o m vållar elitryttarna problem, är det en god idé för alla andra som vill framåt i utvecklingen att träna på att rygga. En förhållandevis enkel punkt i dressyrprotokollet att samla poäng på.

Hästen ska bjuda framåt och vara väl på tygeln, aldrig ett steg bakåt om hästen inte är eftergiven. Det var Richards visdomsord i förkortad version …

Här kommer fler visdomsord, taget ur en av mina roliga böcker:
”Det väsentligaste är dock ett befrämjande av ledböjningen vilket blir speciellt iögonfallande vid en korrekt ryggning. Det är även denna ledböjning som gör att det blir lättare att komma fram i galopp efter en ryggning än ur en halt. Också här fordras en korrekt övning för att hästen genast efter ryggningen kommer fram i galopp.”

Och så här står det i TR II, Mom 249:

Ryggning

Hästen skall villigt och taktmässigt och med fram- och bakhovarna på samma linje flytta sig bakåt. Fotflyttningen skall vara i det närmaste diagonal och varje hov lyftas från marken. Under halten som föregår ryggningen och under själva ryggningen skall hästen vara på tygeln och bibehålla sin framåtbjudning.

Motstånd mot eller förekommande av ryttarens hjälper, bakbenens avvikande från den raka linjen, breddade i stället för böjda bakben och släpande framben är allvarliga fel. Hästen skall omedelbart efter ryggningen försättas i anvisad gångart. I lätt klass kan något steg i mellanliggande gångart tolereras.

Annonser