Saker som lyser upp höstmörkret

20141119-223735-81455185.jpg
Hästar är fantastiska, jag säger det ofta och det tänker jag fortsätta med. En sådan här novemberdag, råkallt regn och knappt dagsljus ens mitt på dagen är en fin häst att jobba med det som behövs.

Igår hade jag tre på rad! 🙂 En bra pilot satt på, med gott humör och god simultanförmåga. Hon hann berätta om en hel semestervecka under tiden som hon värmde upp första hästen. I takt med att vi betade av hästarna hann vi prata om allt från; ”Kan man bli en duktig och framgångsrik ryttare utan att ha en förmögenhet? Jaa, klart man kan …” till ”Var man får det bästa julbordet serverat?”.

Det är bra förmåga att kunna växla mellan totalt fokus i ridningen för att sedan koppla av och prata om ditt och datt. Jag har en annan elev som förr hade lite problem med den avspända delen. Hon red för kung och fosterland, skjortan stod rätt ut och svetten lackade. Det gjorde att när pausen kom eller när passet var slut så var hon det också! Och då menar jag helt slut, syrebrist och pulsen i topp!

Men det ändrade vi på och vid något tillfälle efter ett halvårs samarbete eller så kom vi fram till den optimala balansen. Den uppstod när vi kunde prata recept under träningspasset, hon kunde andas, prata OCH rida! Den överenskommelsen har haft roligt åt många gånger genom åren.

Jag hävdar bestämt att ridning ska vara rolig, för mycket anspänning och det blir lätt prestationsångest. Det i sin tur går oftast ut över hästen och den stackaren vet ju som bekant inte ens varför den springer runt där så fint på banan …

Så här samarbetsvillig var en av deltagarna igår.

Annonser