Vi ses igen – eller hur liten är världen?

Igår ikväll var jag iväg en sväng på byn, eller mer exakt, i ett av de otaliga ridhus som finns häromkring. Det är ett på varje kvadratkilometer känns det som. Här är fullt med hästmänniskor och nu ska ni få höra en historia med många sammanträffanden.

Det som fick mig ur husvärmen en fredagskväll var en elev, Johanna, som åkt långt för att få träningshjälp. Ända från Stockholm trotsande hon snö och annat skitväder. Hon kom hit med sin foderhäst och dess ägare Alise och sin kompis Mattias med hans häst Emrik. Egentligen har Johanna åkt hem, för hon kommer härifrån Fjärås och hon tränade för mig på sin ponny för … hm … 20 (??) år sen. Sen köpte hon Sir Albott, en hopphäst, och jobbade hos hoppryttarna som fortfarande driver den anläggning där vi höll till igår kväll. (Hästägare Alise har jobbat på samma hoppstall och hon och Johanna har av en slump sammanträffat i Stockholm där de båda nu bor och arbetar.) Men Johanna red dressyr för mig på den där hopphästen och hon fick med sig sin kompis Lotta på dressyrtåget då för cirka 10 år sen. Lotta red på Nexus, en riktigt fin hopphäst, om än lite svårriden. Alltså två inbitna hoppryttare på dressyrträning …

Johanna och jag kände på den tiden ungefär samma människor. Kungsbacka kommun är hästtätt och alla känner alla eller vet i alla fall om varandra och det gjorde då att Linda, en av mina elever, började rida och tävla dressyr på Johannas häst Albott.

Linda och hennes lillasyster Louise (Ludde) Paulsson från Åsa var duktiga ponnydressyrryttare på 80-90-talet. Jag hade nöjet att som tränare följa deras karriärer med flera ponnyer till stora framgångar. När Linda var tonåring bodde hon och jobbade hos mig på lov och helger. När ponnytiden var över fick hon låna en stor häst av oss och tävlade den upp till Intermediaire.

Därefter blev det Sir Albott som hon red och tävlade upp till Msv B parallellt med att Johanna tävlade honom i hoppning. Sen delade livet på oss. Barn, familjebildning och arbete tog med sig tjejerna åt olika håll.

Men idag, var vi alla samlade på samma ställe igen! Johanna, Linda som kom och tittade och Lotta som nu har Nexus uppstallad på hoppstallet och jag och det var precis som förr. Go’ stämning, glatt pladder och rolig ridning.

Mattias då tänker ni, var kommer han in i bilden? Jo, han är granne till Johanna på hennes sommarställe och han började rida för några år sen. Sin häst, Emrik, har han köpt av en annan elev till mig så den kände jag sen tidigare. Johanna tyckte att han skulle få åka med på kurs. Ja, detta blev en lång räcka sammanträffanden. Hästvärlden är så liten och så full med fina människor. Härligt att få ses!

En riktig hästkonferens. Copyright: Kajsa Boström.

En riktig hästkonferens.
Copyright: Kajsa Boström.

Annonser