Hästar och ridning som terapi, medicin eller kanske livselixir?

Ni som läst mina tidigare inlägg har redan ”träffat” Otto, och för er andra kan jag berätta att han är 12 år och systerson till Åsa, en av mina gamla stalltjejer. Otto har en brinnande lust för att lära sig att rida, det är en bra grej. En annan sida av saken är att han har ADHD och autism, inga lätta diagnoser att kämpa med i livet.

Som tur är så är Ottos moster fortfarande en hästtjej och det är hon som följer med Otto till ridskolan. Varje måndag bär det av och Otto gör framsteg, på höstlovet var det dags för hopptävling! Genom Åsa har jag fått lite insikt i hur Otto har det och vad ridningen har för positiv inverkan på hans vardag. Jag har lovat mig själv att sluta gnälla när jag inte riktigt får till det med hästarna …

20141106-181129-65489322.jpg

Otto har inget arbetsminne, det gör att han tex inte kan läsa än för han kan inte använda idag vad han övade med boken igår. Självkänslan är låg eller ingen för han är ju alltid ”sämst” när han jämför sig med sina kompisar.
Men hästar och ridning har visat sig funka fint för Otto. Han är ”lyhörd i kroppen” (Åsas ord), tror det kallas muskelminne och det gör att ridningen fastnar och kan tas fram nästa gång. Hästar är fenomenala på att läsa kroppsspråk och dom visar också direkt på rätt och fel i hanteringen. Handfast lärande liksom …

På hopptävlingen lyckades alltså fenomenale Otto att memorera och rida en bana på 7!! hinder och det med bra galopp och stenkoll på sin sits och inverkan. Behöver jag nämna att publiken grät? Hästar är fantastiska och när jag hör historier som denna blir jag varm i hjärtat, vilka arbetskamrater jag har!

Om bara någon mer som lever med i Ottos situation läser detta och kanske hjälper ett annat barn att hitta till ridskolan och få hjälp i sin vardag så är vinsten 100 %.

Heja Otto!

20141106-181318-65598099.jpg

Annonser